Gammalt inlägg I: Apichatpong Weerasethakul

3 september, 2009

BlissfullyYoursI Sverige har det, förutom några få visningar på festivaler och Cinemateket och en artikel i tidskriften FLM i höstas, varit ganska tyst om den på de stora filmfestivalerna uppmärksammade regissören Apichatpong Weerasethakul. I Berlin däremot ägnar utmärkta Kino Arsenal vid Potsdamer Platz april månad åt en i Europa första heltäckande retrospektiv av denne thailändske regissörs filmer, som i programhäftet kallas ”en av de egensinnigaste och mest framträdande representanterna för den samtida auteurfilm”. Vid de första visningarna är också Apichatpong Weerasethakul själv med och pratar i anslutning till filmerna. Så till exempel efter Syndromes and a Century, som visades vid Göteborg Filmfestival för något år sedan. Han berättar att filmen ännu inte fått någon riktig distribution i Thailand eftersom den thailändska censuren velat göra så många klipp i den och efter att offentligt debatterat censuren i Thailand straffades han genom att myndigheterna ville göra än fler ingrepp i den. Filmen har i Thailand istället spridits som piratkopia, vilket Apichatpong Weerasethakul berättar att han först upprördes över för att sedan inse att det ändå var ett sätt som filmen kunde få en publik på. Den har även under en kortare period visats på en biograf i Bangkok där regissören lät de censurerade avsnitten i sin fulla längd ersättas av svarta filmsnuttar. Det handlar till exempel om en man och en kvinna som lätt kysser varandra var på de både ler åt erektionen i mannens byxor och om några filmsekvenser på statyer av den thailändske kungen. Även utländska regissörer som vill filma i Thailand drabbas enligt Apichatpong Weerasethakul av myndigheternas iver att visa upp rätt bild av landet. De tvingas visa upp manus innan inspelning och strikt hålla sig till detta. Här skall inga känsliga baksidor till paradisets stränder få visas upp, någon prostitution eller brutal polismakt skall det inte berättas om!

 

Huvudverk i Apichatpong Weerasethakuls produktion utgörs av en löst sammansatt trilogi, som bildas av tidigare nämnda Syndromes and a century och Tropical Malady samt Blissfully yours. Även i två senare återkommer teman som kanske är känsliga för de Thailändska myndigheterna: i Tropical Malady en kärlekshistoria mellan två unga thailändare, i Blissfully yours explicita sexscener och frågan om illegala burmesiska gästarbetare i Thailnad. Alla tre filmerna har en tvådelad struktur där vi efter halva filmen byter miljö, får en slags ny version av eller en lång kommentar till händelserna i den första delen. Stilen är dokumentär och tillbakahållen, men innehåller på samma gång en drömsk, närmast överrealistisk stämning och en lågmäld humor. Här blandas populärkultur, karaoke och Aerobicspass med traditionella thailändska myter, där metropolen och landsbygden sakta glider in i varandra och det går att skönja en utvecklad medvetenhet kring filmmediets möjligheter och tekniker. Apichatpong Weerasethakul är från början utbildad arkitekt och i till exempel Syndromes and a century märks en sensibilitet för rymden i de byggnader och fysiska utrymmen som filmer rör sig i.  

 

Utöver samtliga av Apichatpong Weerasethakul egna och samregisserade långfilmer visas också flera kort- och konstfilmspaket. En hel del experiment och allt är knappast jätteintressant, men stundtals glimrar det till. I den ganska långa kortfilmen Haunted Houses tas kärleksförklaringar från manuset till en thailändsk tv-såpa ur sin urbana kontext och placeras i händerna på amatörer i den fattiga thailändska provinsen och en främmande och dissonant känsla skapas. Som en sketchartad tecknad film blir det i kortfilmen Ghost of Asia, när en barnröst till billig tv-spelsmusik ger olika uppmaningar till en thailändsk yngling: ”Gå och duscha”, ”skura badrumsgolvet”, ”plocka upp skräp på stranden”, ”klättra upp i ett träd”.  Spänningen mellan det moderna och urbana Thailand och livet på landsbygden i den thailändska provinsen som är ett framträdande tema i Apichatpong Weerasethakuls filmer utgör i viss mån en resonansbotten för att förstå utvecklingen i Thailand. Och nog känns hans filmer egensinniga och uppfriskande – inte minst för att få andra bilder från Thailand, bortom resemagasinens evigt glättiga reportage.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: