Gammalt inlägg II: Jörn Donner på Humboldt

4 september, 2009

Jag älskar denna storstadens ensamhet, när den höljs i värme som Rom, i minnet av frihet som Paris. Men allra mest älskar jag den hotfulla, manande ensamhet som är Berlin. Så inleder Jörn Donner sin Rapport från Berlin som första gången kom ut 1958 och sedan dess i flera nyutgåvor, senast 2008. Finlandsvenske Donner är i Sverige kanske mest känd för att ha varit chef för Svenska Filminstitutet och producerat Fanny & Alexander, men har även har varit finsk riskdagledamot, EU-parlamentariker, regisserat egna filmer och skrivit en lång rad böcker. I början av veckan höll han tillsammans med den finlandsvenske idéhistorikern Nils-Erik Forsgård ett samtal på Humboldt Universitet under titeln ”20 Jahre Mauerfall – Berlin gestern und heute”.  Även Forsgård, som tidigare hade den gästprofessur vid Humboldts Nordeuropa institut som numera innehas av Ebba Witt-Brattström, har skrivit en bok om Berlin, den 2005 utkomna 10115 Berlin, benämnd efter hans postnummer i Berlin. Donner lär ha kommit till Berlin första gången som 19-åring med ett introduktionsbrev till Brecht i fickan och skrev alltså redan 1958 sin rapport från Berlin. Under detta samtal blir det främst en frågestund där Forsgård ställer frågor och 75-årige Donner svarar på Finlandsvensk-bruten tyska. En hel del intressant sägs, samtidigt som Donner upprepar mycket som vi redan vet om Berlin. Även om Donner uppskattar att det finns en annan radikalitet i Berlin än i andra städer, så ser han ett problem i att Berlin framför allt är ett världscentrum för konst och kultur, men knappast för de stora företagen och koncernerna. Visst har jag tidigare läst och bläddrat i både Donners och Forsgårds böcker, på bibliotek någonstans, men får nu inspiration att göra en riktig läsning av de båda. Särskilt eftersom jag lyckas få med mig ett signerat ex av Donners bok med mig hem.

 

Senare samma kväl, bio på Arsenal igen. Berlin Ecke Schönhauser, från 1957 inleds med en 360-grecke_schoenhauseraders panorama över den trefalldiga korsningen vid Eberswalder Straßes U-bahnhållplats, där tunnelbanan precis letat sig upp ur underjorden och börjar sin färd ovan och längs med andra halvan av Schönhausser alle. Runt denna även idag livliga trafikkorsning, där ett även ett flertal spårvagnslinjer korsas, bor och hänger filmens östberlinska ungdomar. De går lokal, är ute och dansar och säljer stulna identitetshandlingar i stadens västra del. De är unga och berlinlägenheterna som de delar med sina föräldrar är alldeles för trånga.

[Ursprungligen skrivet i  maj 2009]

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: