Henry Parland och mineralvattnet (Inköp på bokmässan II)

5 oktober, 2009

BubbelNär jag fortfarande bodde i Berlin brukade jag besöka Ebba Witt-Brattströms föreläsningsserie på Humboldts Nordeuropa Institut, dit hon bjöd in forskare och föreläsare från Sverige och de andra nordiska länderna. I slutet av maj höll den vid Åbo Akademi baserade Claes Zilliacus en föreläsning om Henry Parland och dennes prosapoem. Henry Parland var ju det unga litterära geniet och en av de viktigaste finlandssvenska modernisterna, som trots sin brokiga bakgrund valde att skriva på svenska, något som ibland beskrivs som Parland fjärde språk efter tyska, ryska och finska. Efter ett liv som ung dandy i Helsingfors dog han 1930, blott 22 år gammal, i Kaunas i Litauen. Med referenser till bland annat Benjamin och Rilke pekade Zilliacus på  hur det i Parlands texter finns en fascination för den frambrytande modernitetens och dess nya tekniker och konsumtionsvaror, varor som Parland i sina korta prosastycken så att säga försöker ”besjäla”. I den korta texten Mineralvatten jämför han olika typer av denna dryck:

 

Sodavattnet fjäskar alltid en smula. Det har fått vänta alldeles för länge under patentkorken och har därför bråttom när det sluppit löst. Man kan dricka sodavattnet när som helst, dricker man mycket, tror folk att man är dagen efter.

Pommacen däremot tillhör:   

..de nyrikas kategori. Det ligger någonting av gulaschbaron* över dess en smula ansträngda skummande och den bjärta, pompösa etiketten. Till sin natur är och förblir pommacen bondfångare. Man dricker den helst när ingenting annat står att få eller vid danstillställningar ute på landet. Intressant är pommacens förhållande till alkoholen. Medan sodavattnet bara trivs med ädlare varor, whisky eller konjak, håller sig pommacen helts till rena spriten. Den sväller upp och dess pussiga gulaschfysionomi får ett tillfredställt, mätt uttryck. Samtidigt blir drycken ljum, men utan spritsmak. Häller man i mera, uppför sig pommacen illa, den dör och är då fullkomligt onjutbar.

Citronsodan slutligen:

…representerar den enkla mannen bland mineralvatten. Men den vet sin plats och försöker inte vara högtravande som pommacen. Till sitt temperament är den trögare än sodavattnet, och det ligger någonting av klumpighet och osäkerhet i bubblorna, där de trängs uppför glasets väggar. De fnissar och skuffar till varandra och vet inte riktigt vart de skall ta vägen. Liksom pommacen håller sig citronsodan helst till sprit, men den har också försökt sig på bättre saker. Man dricker den blott om man vill påpeka att man är obildad.

 

Andra poem handlar till exempel om Autobussen eller bensin och naturligtvis blev jag sugen på att läsa Parlands enda, ofullbordade roman Sönder, som gavs ut efter hans död. När jag så tillsammans med den andra halvan av den lilla bokcirkel som jag är med i fann nyutgåvan av Sönder i den finlandssvenska montern på bokmässan slog vi till på var sitt exemplar och bestämde att det skulle bli cirkelns första läsning under hösten.

 

* Nyrik livsmedelsjobbare

Utdrag ur Mineralvatten från Henry Parland: Säginteannat. Samlad posa 2. Red. Oscar Parland (Helsingfors: Söderström o Co. 1971).

Illustration: Maja Loiske

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: