Går på bio

13 oktober, 2009

kino-2

Ikväll planerar jag att gå på cinemateket, för första gången på säkert en månad. ”Det krävs nästan en biograf för att jag ska se en film, trots att jag en gång i tiden såg flera filmer om dagen”, skriver Barnvagnen och jag kan inte annat än hålla med. För att betrakta mig (eller betraktas av andra) som hyfsat filmintresserad, ha pluggat filmvetenskap och ibland skriva om film ser jag nu förtiden ändå väldigt lite film. När jag i augusti kom tillbaka till Göteborg köpte jag förstås ett blått kort på Cinemateket och tänkte ”nu jäklar ska det springas på film”, men än så länge har det bara blivit två filmer. Det fanns ju perioder när jag hade stämpelkort hos den lokala filmuthyraren och Guldkort hos SF – eller för den delen sprang på Cinemateket så fort tillfälle bjöds.

Däremot har jag aldrig sett speciellt mycket film på datorn eller varit någon stor filmnedladdare, haft en hårddisk med hundratals filmer som ständigt genererar ett Spotify-liknande dilemma: hela världen finns inom räckhåll, men du kommer inte på någonting du vill lyssna eller titta. Prisnivån och utbudet av trevliga biografer och filmer gjorde förstås att jag sprang en del på bio i Berlin. Men annars har min filmkonsumtion sjunkit kraftigt på senare år. Skulle gärna spinna vidare på ämnet om hur film konsumeras när utbudet tycks obegränsat och utan att romantisera skriva mer om att gå på bio (och kanske också gå mer bio). Har dock en text som jag måste bli klar med innan det bär iväg mot Capitol ikväll så istället rekommenderar jag Barnvagnens två texter på  temat (här & här) och Trond Lundemos samtal med Lina Selander i senaste FLM. Barnvagnen skriver bland annat att biografrummet så att säga tvingar dig att titta klart på en film och citerar just Trond Lundemo:

”Det behövs ett rum som har en annan temporalitet än vad vårt vardagsliv har. Biografen är på något sätt en tankebox, en plats dit man går och koncentrerar sig på någonting och går in i en annan tidszon.”

Och slutsatsen blir sedan i dialog med Rasmus Fleischers nyligen utkomna Det postdigitala manifestet att det postdigitala på många sätt påminner om det predigitala:

”Men där det predigitala biobesökandet handlade om att äntligen få tillgång till något, handlar det post-digitala biobesökandet om att äntligen slippa få tillgång till ’allt’.”

Vad bjuds det då på på Cinemateket ikväll? Jo, Polanskis Chinatown (som jag erkänner att jag inte har sett tidigare, apropå en diskussion på FLM om filmer vi ljuger om att vi har sett.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: