Hur är det man brukar säga? Den ultimata popgruppen skall för att vara så kommersiellt effektiv som möjligt kunna tecknas av med några enkla streck på en servett eller en bit papper, ha en enkel och tydlig visuell profil. Tänk Pet Shop boys eller Though Alliance. Något som förstås även gäller kända byggnader. I våras hade jag med en artikel i filmtdiskriften FLM om filmen Man on Wire, World Trade Center och andra byggnaders möjlighet till omedelbar igenkänning och tecken på att en bild är tagen i en specifik stad. Detta blev väldigt tydligt när vi idag gjorde marsipanfigur på adventsfikat hemma hos en vän. Fantasin började tryta och det fanns gott om marsipan kvar. Någon föreslog att vi måste göra större figurer, typ kända byggnader. Eiffeltornet gjordes förstås, sedan Empire State Building, dock utan en King Kong klättrandes mot dess topp. Sedan fick jag en idé och gjorde utan att just då tänka närmare på det World Trade Centers Tvillingtorn i grön marsipan och kompletterade dessa med ett litet flyplan. Det intressanta är förstås att inte bara World Trade Center som byggnader är möjliga att reproducera i det relativt primitiva visuella mediet marsipan, utan att även själva händelsen ”11 September” är möjlig att reproducera med några klumpar marsipan och en krossad M&M.

Skjut på Pianisten!

28 november, 2009

Imorgon visar Cinemateket en av mina favoritfilmer: Truffauts Skjut på pianisten, från 1960. Truffauts andra film och visst, kanske en bagatell, men charmen och lekfullheten gör den ändå till en av höjdpunkterna i 60-talets franska nya våg. Vi får se om jag kommer hinna se den – har redan sett den två gånger på Cinemateket under de senaste åren. Men till den som inte sett den säger jag: Gå och se!

Benjamin & Telefonen

24 november, 2009


Walter Benjamin skriver i Barndom i Berlin kring 1900 om familjens nyinstallerade telefon och hur dess skallrande signal mångfaldigades genom Berlinvåningen och visst är det lätt att ett antal telefonmodeller och kommunikationsmedel senare känna igen sig:

”Det fanns ingenting som mildradade det våld med vilket den trängde på mig. Vanmäktig led jag av att den tillintetgjorde respekten för min tid, mina föresatser och plikter; och liksom ett medium fogar sig efter rösten som från andra sidan bemäktigar honom, gav jag efter för första bästa förslag som riktades till mig genom telefonluren.”

 

Illustration: Maja Loiske

Att avbilda det oavbildbara

22 november, 2009

Idag läser jag i Art Monitor (nr. 7-2009) min Ord&Bild-kollega Meira Ahmemulics text om filmen The Message från 1976, där regissören Moustapha Akkad försöker göra storfilm a la Hollywood om Islams födelse utan att bryta mot förbudet att avbilda profeten Muhammed. Spännande text om att i ett visuellt medium gestalta något i visuell frånvaro. Trots att  Muhammeds närvaro är påtaglig i flera scener får man aldrig se honom. Istället blir Profeten så att säga kameran själv, punkten som andra karaktärerna stirrar in i.  Dessutom används förstås musiken i filmen för att understryka profetens närvaro. Låter som en film som väcker frågor både kring religionen och filmmediets estetik. Något att försöka se!

Fårö och Bergmanporren

18 november, 2009

Fick mail från en vän och Bergmanfantast som befinner sig i en lånad stuga på Fårö för att finna skrivro. Hon berättar om fåren och havet och våndan av att ta båten till Fårösund för att handla. Själv var jag på Fårö en sväng förra sommaren. Kunde naturligtvis inte låta bli att med mobilen knäppa bilden ovan (typiskt Bergman-porrigt). Fast Bergmans hus missade vi, inte ens en gammal vän som vi besökte hemma hos hans föräldrar i Fårösund ville berätta var det ligger.

Eftersom Jonas på FLM återpublicerade bilden i mitt förra inlägg och ”misstänker någon affilierad med 3D-biografen Maxima på Liseberg”, kan jag inte låta bli att tipsa om Fårövideon från den amerikanska tidning W som FLM i veckan postade under Bergmanporren.

DSC00446

Den lilla tjuven

15 november, 2009

petite-voleuse-01-g

Av min stora biovecka blev det till slut bara två filmer,  Dimmornas Kaj i tisdags och idag Den lilla tjuven från 1988 – en utmärkt söndagsfilm. I huvudrollen en ung Charlotte Gainsbourg, med ett fantastiskt uttryckslöst och skevt minspel genom filmen. Samtidigt som den var rolig och lekfull väckte den också obehag och nog kunde man i stilen känna att en av Nya vågens frontfigurer hade ett finger med i spelet – nämligen Truffaut som var med i utvecklandet av filmens manus.

IMG_8260

Ikväll vankas det fest på HDK, för skolans förstaårsstudenter. Klädsel enligt temat Extreme Scandal High Fashion Runaway Party, ger i mitt fall en kombination av ovanstående attiraljer. För er som alltid undrat hur man bleker Jeans så som punkarna gör, rekommenderas följande sida

Artikel om Berlinmuren

13 november, 2009

DSC00060

Nu finns min artikel om Berlinmuren i Stockholms/Göteborgs Fria Tidning även på nätet.

En vecka på Bio Capitol

9 november, 2009

Jeangabin

Det ser visst ut att bli en vecka där kvällarna spenderas nedsjunken i en biofåtölj. Imorgon visar Cinemateket en av höjdpunkterna i 30-talets franska poetiska realism, Dimmornas Kaj från 1938 med Jean Gabin i huvudrollen. På onsdag förehandsvar Filmfestivalen The necessities of life, Kanadas Oscarsbidrag. Sen fortsätter det med Cinemateket igen. På torsdag Truffauts sista film, Äntligen Söndag, som jag inte sett tidigare. På lördag introducerar Linn Hansen Vem är rädd för Virginia Woolf, som jag heller inte sett tidigare och på söndag blir det slutligen Den lilla tjuven med en ung Charlotte Gainsbourg i huvudrollen. Utan att gå händelserna i förväg, det är ju inte säkert att jag kommer hinna gå på allting, men när hände det senast att man såg alla filmer på Cinemateket under en vecka?