Framtiden är här – igen

31 december, 2009

Idag tio år sedan den där upphausade nyårsaftonen 1999, tio år sedan vi tog steget in i framtiden och 2000-talet. Och imorgon kommer 00-talet att vara historia. När jag i somras besökte mina föräldrar och rotade lite i en av hemmets bokhyllor hittade jag flera av de böcker som företaget som min mor jobbar för lät sina anställda läsa för dryga tio år sedan, för att de skulle få en bättre uppfattning om en omvärld stadd i allt snabbare förändring. Bredvid Alexander Bards och Jan Söderqvist ”Nätokraterna” hittade jag boken ”20 världar – trender för framtidsfolket” från 1998, där framtidforskningsinstitutet Kairos Future försöker ge en bild av hur världen skulle komma att se 2010. Det magiska framtidsåret 2000, närmade sig med stormsteg, samtidigt som globaliseringen och nya kommunikationstekniker började göra sig allt mer gällande. Det var dags att blicka 12 år framåt i tiden då 2000-talet skulle kännas som vardag och de förändringar som under 90-talet gick att skönja skulle ha fått fäste på allvar. Boken är indelad i 20 kapitel, som vart och ett tecknar en bild av världen 2010, det handlar till exempel om ”Gränslöshetens värld”, ”Symbolernas värld” och ”Tänkandets värld”.  Visst finns det en kittling i att läsa texter om framtiden när man så att säga sitter med facit i hand – 1998 känns både nära och långt borta. Vem kommer mer än vagt ihåg internetföretaget Boxman? 1998 hade hälften av svenskarna tillgång till internet och fascinerat berättas om att utföra bankärenden över telefon eller en www-adress och att ”fler och fler dator kan idag hantera bilder och enklare ljud, några kan hantera avancerat ljud och video.” Det var ännu långt till Youtube, Twitter och Facbook, vilka kanske är exempel på ”Pratandets Värld” som ett av kapitlen heter. Visst ser man vissa av de tendenser som här skissas, men trots att man förstår att mycket är medvetet tillspetsat, känns det som att många av artikelförfattarna haft väl höga tankar om hur mycket som skulle ha hunnit förändrats. Vad sägs om: ”Det råder en kosmopolitisk etnisk mix i alla samhällen” eller ”Det råder helt fri rörlighet på den globaliserade arbetsmarknaden.” Den positiva anda som från politiskt håll på 90-talet fanns kring internet och de nya informationsteknologierna har nu på senare år snarare förbytts i en vilja att övervaka och kontrollera informationsflödena. Osäkerheten och olika typer av tillfälliga anställningar har ökat på arbetsmarknaden, men knappast på grund av en illojalitet bland unga arbetstagare som det skisseras i kapitlet ”Nomadernas värld” – en fast anställning ter sig snarare som en fjärran dröm för många unga. Men boken är förstås framför allt skriven utifrån ett företagsperspektiv och orienterad mot konsumtionsmönster och företagsstrategier. Kapitlet ”Tudelningens värld”, som skisserar en allt större tudelning mellan de som kan anpassa sig till de nya förhållandena och de som sackar efter, avslutas med att läsaren bland annat skall fundera över: ”Vilka exempel på tudelning är positiva respektive negativa för er del?”

SJs gratistidning Kupé har under hösten haft en artikel på samma tema, fast framåtblickande: ”2019 – så blir ditt liv”. Här utropas att vi på grund av klimat- och finanskrisen är mitt uppe i ett värderingsskifte, som gör att vår syn på status helt kommer att förändras. Välgörenhet och godhet kommer vara centralt 2019. Vi kommer att leva mer harmoniskt och ”livspusslet vi alla försöker lägga kommer att bli mycket lättare om tio år”, när jobb och fritid smälter samman. Klassresan kommer förlora i betydelse då de flesta kommer att födas in i medelklassen, där vi kommer att ”återerövra hushållsarbetet, hitta tid för det och finna njutning i det”. Om vi inte är inne en stressig period förstås, då kommer vi att hyra in tjänster av alla slag som aldrig förr. En text full av motsättningar, ena studen närodlat och lokalt – nästa stunden exotiska och udda resmål på andra sidan jorden. knappast kommer alla att räknas in i detta ”vi” som genomgående används, någon måste ju utföra hushållsarbetet och springa ärenden när ”vi” själva just då inte finner tid och njutning för det.  Och återigen skisseras ett ultraflexibelt arbetsliv bestående av ”kunskapsarbetare” istället för anställda.  Skenande klimatförändringarna och finanskriser kräver förstås långsiktig planering och visioner, men då krävs något helt annat än böcker som Status – vägen till lycka på vilken Kupés artikel baseras, att miljövänligheten blir något annat än en statusmarkering, ett sätt att distansera sig från pöbeln.

Med hopp om en god framtid – Gott nytt år!

Annonser

00-talets bästa filmer

27 december, 2009

Bara några dagar kvar av 00-talet och dags att presentera min lista på 00-talets bästa filmer. Har även försökt minnas på vilket sätt jag sett dessa filmer, vilket kanske ger en bild av utvecklingen för konsumtionskanalerna vad gäller rörlig bild under det gångna deceniet. Här ryms både  en VHS- och en digital kopia av Sånger från andra våningen, både Astoria, Folkets bio och SF. För min del rivstartar det nya filmdeceniet med Göteborgs Filmfestival i månadsskiftet januari/februari. Därefter bär det av till Berlin, vars filmfestival jag denna gång lyckats få pressackreditering till.  Gott nytt filmdecenium!

1. Dolt Hot (2005)  – Folkets Bio

2. 2046 (2004) – Hyrd DVD

3. Sånger från andra Våningen (2000) – Folkets bio & Köp-VHS & Nedladdad

4. Synecdoche, New York (2008) – Göteborg Filmfestival 

5. Mulholland Drive (2001)  – Folkets Bio &  Hyrd DVD

6. Grizzly Man (2005)  – Astoria

7. Punch Drunk Love (2002) –  SF & hyrd DVD?

8. Vad är klockan i Paris? (2001) – Hyrd DVD

9. Tropical Malady (2004) -Kino Arsenal Berlin

10. Pianisten (2001) – Folkets bio & Cinemateket

Fucking Glanshammar

23 december, 2009

På plats inför julen hemma hos mina föräldrar i lilla Glanshammar dryga milen utanför Örebro. När Lukas Moodysson debuterade med Fucking Åmål 1998 pratades det om att han hade haft sommarstuga utanför Örebro åt Glanshammar till och att han på resa med Glanshammarsbussarna fått inspiration till filmen. Nerikes Allehanda hade vintern 98/99 med anledning av detta ett stort reportage med titeln ”Fucking Glanshammar” där man hängde utanför ungdomsgården och snackade med moppekillar. Även om denna värld låg långt bort för mig, kunde  den få vem som helst att vilja fly och aldrig någonsin komma tillbaka.  Trots att jag numera kan närma mig 019-området utan att ångesten börjar pumpa genom artärer och vener, så var det inget svårt beslut att i våras stå över återträffen för min 9:e klass, från högstadieskolan Olaus Petri på norr i Örebro. Däremot kommer jag förstås, som traditionen bjuder och tillsammans med alla andra hemvändare, att gå ut  på juldan i Örebro, ett småstadens fenomen som det bloggats och Twittrats om senaste dagarna. Björn Wiman på Expressn efterlyser till exempel en skönlitterär skildring av denna lantliga företeelse.

Senaste numret av FLM har den svenska filmen under 00-talet som tema och har bland annat låtit ett antal filmjournalister lista sina bästa svenska filmer under deceniet och svara på ett antal frågor. Enkätsvaren publicerades dels i tryck form och har under den senaset månaden även publicerats på FLM:s blogg. Nu börjar förstås även listorna över hela världens bästa filmer från 00-talet ploppa upp. Så till exempel på FLM:s blogg eller sajten nollnollfilm.

Å ena sidan har jag ganska svårt för listor av den här typen, något som delvis kanske bottnar i svårighten att själv ställa upp en lista över vilka filmer som egentigen var bäst under en viss tidsrymd. Samtidigt är det förstås intressant att blicka tillbaka och sammanfatta. Får nog vänta några dagar med listan över de internationellt sett bästa filmerna, tänkte till exempel försöka hinna se Hanekes Det vita bandet, som har premiär på fredag, är ju inte omöjligt att den kvalar in.

Så länge ger jag er listan på mina 5 svenska 00-talsfavoriter (även om det tar emot lite att placera Roy Andersson på både första och andra plats och jag inte vet om jag skulle tycka lika bra om Detaljer idag, som jag gjorde när jag såg den på Bio Roxy i Örebro 2003).

1. Sånger från andra Våningen

2. Du levande

3. Gitarrmongot

4. H:r Landshövding

5. Detaljer

Urbana debatter

10 december, 2009

Idag blir det dubbelt upp urbana seminarer. Först anordnar FSSK – Forum för studier av samhällskultur – två seminarier på Stadsmuseet  under temat Materiallitet och kritik, där Karin Bradley och Claes Caldenby pratar under rubriken ”Arkitektur och den hållbara staden”. Bradley är för mig mest bekant för att hon vänder sig emot ett allt för ensidigt fokus på den täta kvartersstaden (alla städer kan inte bli lika urbant täta som New York, tänker jag) och hennes seminarium har också Titeln ”Framtida stadsformer bortom tät och gles”.

På kvällen är det sedan dags för den nystartade ”Salongens” andra tillfälle också här på tema hållbar stadsutveckling, framför allt med debatt kring Landshövdingehusen i Gårda som står under rivningshot därför att Svenska mässan behöver fler parkeringsplatser.

Foto: Eva-Lotta Skarpsvärd

Den franske ny bølge

8 december, 2009

En av Färglärans läsare i Köpenhamn tipsar om nya numret av den danska filmtidskriften Kosmorama med temanummer om ”Storbyfilm”, från klassiska filmstäder som Berlin och New York till samtida megastäder som Shanghai och Bogotá. Verkar mycket lovande! I väntan på att numret skall komma till mitt lokala bibliotek läser jag med intresse föregående nummer från i våras, som tar avstamp i Den franska nya vågens 50 års jubileum – 50 år sedan Truffauts 400 Slagen visades i Cannes och Resnais Hiroshima, Mon Amour och Charbrols Kusinerna hade premiär, för att året där efter följas av Godards Till sista andetaget. Och visst  håller jag med Christoffer Barnekow som i Expressen i våras uppmärksammade detta Kosmorama-nummer och  50 års jubiliet: naturligtvis har jag påverkats betydligt mer av Den Franska nya vågen än någonsin av 60-talets popmusik och efterdyningarna till Woodstock som med sina 40 år också uppmärksammats i år. Hellre släntrande sorglöshet i Paris än rockmusik på leriga åkrar helt enkelt.

Metropia

6 december, 2009

Igår såg jag slutligen Metropia och blev tyvärr inte allt för överväldigad. Problemet ligger förstås framför allt på manussidan. Verkligen formulär 1A för en mörk framtidsvision, löst sammanhängande med många luckor, som aldrig lyckas förklara varför människor inte får cykla, varför den stora staten vill in i folks hjärnor, varför det inte längre finns några årstider, samtidigt som det den faktiskt förklarar känns alltför inklistrat i filmen dieges. Sedan har vi lite enorma sambandscentraler i stil efter Matrix här, lite realtiyshowkritik där och 400 miljoner européer åker tunnelbana mellan världsdelens metropoler, men varje station är ödsligt tom. Visst ligger det ett ambitiöst och idogt arbete i de detaljrika animeringarna, men tänk om framtiden istället blir alltför genomdesignad och estetisk snarare än mörk, grå och skitig?

Igår var jag på förhandsvisning av Behandlingen, som kallades The Guidance när den visades på filmfestivalen för snart ett år sedan och som har vanlig biopremiär imorgon. Det börjar ganska bra, fint och oroande kamerarbete, fin musik och bra skådespeleri, men vart efter börjar det hela kännas platt och manuset väldigt tunt. Det blir aldrig så mycket av den spänning man tror skall komma och just ingenting av filmens upplösning. En bra inledning och en viss ambition leder i slutändan till en tyvärr ganska intetsägande film. Trevligt att besöka Draken dock, saknar den gamla goda tiden med Cinemateksvisningar på denna Sveriges bästa biograf!

Foto från filmen: Per Hanstorp

Dubaifrossa

1 december, 2009

Redan för knappt två månader sedan skrev jag om Dubai och finanskrisen och under senaste veckan har bland annat DN. rapporterat om ett Emirat i allt större ekonomisk kris, något som fått börser runt om i världen att falla på bred front. Även om de senaste dagarnas rapporter menar att den värsta oron ändå har lagt sig bli det ändå tydligt hur problemen med de vidlyftiga risktagandena och enorma lånen i en stad som  Dubai inte är isolerade till den enskilda staden utan i allra högsta grad påverkar ekonomin världen runt.  DN. skriver bland annat om att att inte ens den första av de tre palmformade  konstgjorda öarna är färdigbyggd och att nybyggandet av de två andra har lagts på is. Och det var alltså på dessa öars stränder som än den ena än den andra kändisen i notiser och resereportag sades ha köpt hus och lyxvillor för fantasisummor.  Av de enorma planerna på Dubai World, som skulle bli mellanösterns svar på Disneyland, med 250 000 besökare per dag, har än så länge bara några få komplex blivit klara: en racingbana och en Cricketarena, som på bilden nedan, vilken jag tog under mitt besök i Dubai i januari 2008, var under uppbyggnad. Däremot hade Metro så sent som förra veckan ett standarreportage från Burj Al Arab, ”Världens lyxigaste hotell”, i Dubai och olika vägar att njuta av dess lyx utan att behöva spendera både skjortan och byxorna på en natt i någon av hotellets sviter. Drick Afternoon Tea för en dryg femhundring eller  ta en drink i baren för 200 spänn, tipsar Metro.