Som bekant är Prenzlauer Berg en av de stadsdelar i Berlin som förmodligen förändrats mest efter murens fall. Den berlinbaserade urbansociologen Andrej Holm skriver på sin blogg att Prenzlauer Berg numera är den stadsdel i staden som har de allra snabbast stigande hyrorna på nybyggda lägenheter. Har  gentrifieringen i denna gamla arbetarstadsdel i Östberlin, som redan före murens fall var ett centrum för konstnärer och oppositionella, tidigare drivits på av en kulturell medelklass och mer eller mindre medvetna berlinturister så är processen nu inne i en fas med ett antal planerade lyxprojekt för en kosmopolitisk global överklass, som vill ha det bästa av två världar: både den yppersta  lyxens standard på sitt boende, den lilla byns liv mitt i metropolen, och den kreativa staden på allas läppar (som just nu råkar va Berlin) precis utanför dörren. Det värsta exemplet är kanske projektet Marthas Hof på Schwedter Straße där det skall byggas 500 lyxlägenheter, ”Without Compromises” som det heter i projektets marknadsföring. Efter att jag tagit ovanstående bilder läser jag om projektet i den lokala stadsdelstidningen för Prenzlauer Berg. Här omnämns projektet som en ”Alptraum” och en aktivist och motståndare till projektet menar att det knappast längre går att tala om gentrifiering, utan snarare om en Tsunami. 500 lägenheter byggda för ett lyxkonsumerande klientel kommer i snabb takt att förändra områdets utbud av butiker och restauranger och hela dess sociala sammansättning. En bit längre ner mot Mitte på Kastanienalle passerar jag ett annat liknande projekt (bilden nedan), som av företagets hemsida att döma verkar ha flera projekt på gång i Berlin som alla erbjuder ungefär samma koncept som Marthas Hof. Vid vårt besök nyligen märkte vi ett av tecknen på att stadsdelen håller på att förändras vad gäller sitt klientel och att den är på väg in i en ny fas av gentrfiering, då den gamla indieklubben Magnet på Greifwalder Straße har flyttat till Kreuzberg. Även Knaack-Club på samma gata måste snart flytta efter att de boende i ett nybyggt bostadskomplex i närheten framfört klagomål på oväsen och busliv, vilket Berliner Zeitung skriver om under rubriken „Immer mehr Clubs flüchten aus dem früheren Szenebezirk“.  Även Andrej Holm skriver om detta på sin blogg, vilken rekomenderas att hålla ögonen på för den som läser tyska. Rekommenderas görs även Catharina Thörns artikel om Andrej Holm och Prenzlauer Berg i Ord&Bilds temanummer om Haverier (nr. 1-2 2010) där hon också berättar om hur Andrej Holm sommaren 2007 arresterades på yttersta vaga grunder misstänkt för terrorism, då det bland annat pekades på att en extrem vänstergrupp hänvisat till honom i någon publikation och att han hade använt ordet ”gentrifiering” i sin forskning.

Dagens Berlinläsning

24 juni, 2010

Tillbaka i Göteborg efter tågresa med byte i Hamburg och en natts stopp  Köpenhamn. På sista sträckan varvade jag radiolyssning från upplösningen i Tysklands grupp i Fotbolls-VM med fortsatt läsning av Carl-Johan Vallgrens Berlin – På åtta kapitel (Tack till A. för lånet!) som jag påbörjade någon dag tidigare i Berlin. Trots att Vallgren efter förra årets samtidsraljerande Kunzelmann & Kunzelmann knappast framstår som en favorit, läser jag boken med intresse. Å ena sidan blir det ibland lite väl mycket guidebok och väldigt grundläggande turisttips till Berlin, men många gånger framstår boken som en initierad, beläst och välskriven ingång till den omvälvande  tyska och berlinska litteratur- och kulturhistorien. I jämförelse med till exempel Hallberg, Forsgård och Donner som efter och i Donners fall före murens fall, flanerat Berlin och i staden försökt läsa motsättningen mellan Öst och Väst och de historiska spåren i det nya Europa, framstår dock Vallgrens bok just som en första guide, en introduktion.

Am Flohmark

21 juni, 2010

Jag brukar påstå att helgmarknaden vid Rathaus Schönberg är Berlins roligaste, men vid helgens besök hittade jag bara en Maxi-singel med Pet shop Boys för 1 €. Visst fanns det en hel del böcker att köpa, men ännu har jag inte hunnit mig igenom ens en båkdel av de tyska böcker jag köpte här förra sommaren.

Romantik fürs Volksheim

20 juni, 2010

Kanske var jag en smula naiv när jag trodde, eller närde en stilla förhoppning om, att min Berlin-vistelse skulle göra att jag skulle slippa ta del av uppståndelsen kring det dära bröllopet, men naturligtvis var det en stor nyhet även i Tyskland. Första sidan på så gott som alla tidningar pryds idag av bilder från spektaklet  och till exempel Berliner Zeitung skrev igår om Romantik fürs Volksheim. Eftersom så gott som varje uteservering i Berlin i dessa VM-tider är förärad en tv så  visade de till och med den tyska tv-sändningen från ceremonin i kyrkan under vår sena lördagslunch i Prenzlauer Berg. Allt naturligtvis dubbat till tyska och med tyska kommentatorer på plats vid ett podium i Stockholm.

Ick und dat

14 juni, 2010

Den tyska filmen Boxhagener Platz kretsar kring en ung pojke, hans mormor och hennes manliga bekantskaper  i några gråa östberlinska kvarter under våren 1968, samtidigt som de sovjetiska pansarvagnarna rullar in i Prag. En gammal nazist hittas mördad och den unge pojken invigs i motsättningarna i det östtyska systemet. Jag missade filmen på Berlinalen, men vad passar bättre än att istället se den på den fina lilla Biografen Intimes några kvarter från Boxhagener Platz, komplett med stenkolsugn i salongen. Tyvärr gjorde den något svårtolkade berlinska dialekten, med sina ”ick” och ”dat”, att jag hade vissa problem att hålla kocentrationen uppe  och hänga med fullt ut i detta lågmälda drama.

Färgläran ber alla (eventuella) trogna läsare om ursäkt för det långvariga uppehållet från den digitala världen. Luften gick väl helt ur efter besöket på Berlins filmfestival och istället har jag ägnat mig åt, tja vad då?  Förutom jobb på universitetet har jag bland annat skrivit en längre text om Banksys film Exit Through the Gift Shop. Jag har recenserat den danska filmtidskriften Kosmoramas nummer om Storbyfilm. Jag har sökt och varit på intervju för en doktorandtjänst, men tyvärr inte fått denna. Jag har knappast firat nationaldagen. Jag har varit på första spadtaget till en ”helt ny stadsdel” i Göteborg och  bevittnat stadsförnyelsens totala jippofiering – ja, ”det är nåt visst med Göteborg”, som det lät under jippots allra goast allsång.  Jag har  läst nya böcker av Per J och Per H, samt fyllt några bildningsluckor, men knappast sett så mycket film som jag borde.

Nåväl. I alla fall. I natt bär det av till Berlin igen för en dryg veckas semester. Först hade jag tänkt att lämna datorn hemma och helt och hållet koppla ner och koppla av. Men när jag insåg att det pågår intressanta utställningar på bland annat Martin Gropius Bau och att det som vanligt finns fina biografer att besöka tänkte jag att det istället kanske vore dags att ta upp bloggandet igen. Det ryktas även om att innehavaren till lägenheten jag skall bo i första tiden är ett bitet pingisfan, så pingis lär det med säkerhet bli. Med all säkerhet är det dessutom mindre snö på pingisborden än det var i februari. Och den 30-gradiga värme som rapporteras från Berlin låter ju rätt lockande, i förhållande till regnet som just nu öser ner i Göteborg.