En stad av Celluloid

23 juli, 2010

För några år sedan läste jag en notis om att flera arrondissement i Paris var på väg att införa lagar om hur många dagar om året det skulle vara tillåtet att spela in film i stadsdelen. Staden höll på att förvandlas till en enda lång filminspelning.  Ja, att besöka en stad som Paris eller New York är kanske framför allt att besöka filmernas, tv-seriernas, böckernas och fotografiernas Paris eller New York. Och kanske är det där caféet från Seinfeld numera New Yorks mest fotade turistattraktion? (Tack till Pontus för lånet av semesterbild!). Efter att Paris stått i fokus i kortfilmsprojektet Paris Je t’aime som kom för några år sedan är det nu Det stora äpplets tur i bioaktuella New York, I love you. Denna gång är dock antalet regissörer och kortfilmer nedbantat från tjugo till elva.  Kommande städer som det skall göras film om i serien inkluderar Jerusalem, Rio De Janeiro och Shanghai. För städer runt om i världen som trånar efter 15 minutes of fame i det globala mediebruset finns det förstås inget bättre än den gratisreklam som bara en Hollywood-film kan ge.

Så vad blir det då av en samling kortfilmer om en stad som New York, där varje gathörn och möjlig relationsproblematik  redan skildrats i tiotusen filmer och tv-serier?   Efter att ha sett New York, I Love you undrar jag om detta verkligen är de intressantaste berättelserna som finns att berätta från staden. Visst puttrar filmen på lite småbehagligt och är rätt snyggt impressionistiskt fotad och klippt.  Men efteråt är det inte många av episoderna som hänger kvar, det blir helt enkelt alltför slätstruket och konventionellt. Alltför heterosexuellt och lite för många klyschiga konstnärstyper, en antiintellektuell Orlando Bloom sovandes på golvet här, en ung tjej med videokamera som fångar stadens själ där. Naturligtvis blir det nästan per automatik stor skillnad i kvalitet på filmerna i ett sånt här projekt. Flera recensenter har lyft fram den sista filmen, om ett gnabbande äldre par som skall fira bröllopsdag ute vid nöjesparken på Long Island, som visst är ganska fin, men ändå vinner poäng med lite för enkla och beprövad medel. Det blir också tröttsamt när det skall komma en tvist i slutet av nästan varje episod. Någon gång funkar det, men många gånger blir det redan från början allt för uppenbart. Vi färdas upprepade gånger med tåget på stadens broar och högbanor över till Manhattan, men stannar sedan med något enstaka undantag på ön. Och förutom Brooklyn Bridge finns förstås alla de andra klassiska New York-symbolerna där: Empire State och Chrysler Building, slumpartade möten i gula taxibila, samt – naturligtvis – ekorrarna i Central Park.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: