Studio 1 besöker Kreuzberg

13 augusti, 2010

För någon månad sedan skrev jag om den allt längre gångna gentrfieringen av Berlin, framför allt i stadsdelen Prenzlauer Berg. Jag passar därför på att tipsa om Gunnar Bolins inslag i P1:s Studio 1 på samma tema, där han bland annat besöker Kreuzberg och Prenzlauer Berg och intervjuar urbansociologen Andrej Holm.

Annonser

Ond tro & Puss

12 augusti, 2010

I stadens stora park pågår det visst en Rockfestival. Jag passar på att istället gå på lite gratis förhandsvisningar på paradgatans enda kvarvarande biograf. Det är alltså Göteborg Film Festival som under Kulturkalaset, som pågår samtidigt som Rockfestivalen, bjuder på ett antal förhandsvisningar och annat smått och gott på Bio Roy och på Kronhusgården. Först ut var förhandsvisningen av Kristian Petris nya film Ond Tro i tisdags.  Petri var själv i salongen och berättade att filmen precis blivit uttagen till att visas på Torontos filmfestival om några veckor, där den kommer få sin egentliga världspremiär. Jag hade viss förhoppning på filmen eftersom jag gillade Petris förra långfilm Detaljer och till och med såg den två gånger på Bio Roxy i Örebro 2003. Tyvärr infriades inte dessa förväntningar, men filmen gav i alla fall upphov till mycket diskussion efteråt även om mitt sällskap var ganska enigt om att filmen inte riktigt lyckades leva upp till sina högt ställda ambitioner. Det började lovande och filmen bjöd på snyggt foto och kameraarbete. Men tyvärr kunde inte manuset bära upp den utstuderade stilen och det blev inte heller riktig någon konsekvens i stilen och i de noggrant utvalda miljöerna. Visst blev det lite obehagligt och spännande någon gång, men som helhet blev det ganska platt trots lovvärda ambitioner. Imorgon gäller förhandsvisning av Johan Klings Puss, vilket ska bli spännande, inte bara för att den bland annat är inspelad på mitt favoritfik i Stockholm. Senare på kvällen bjuds det även på visning av Stefan Jarls och Lukas Moodyssons Terrorsister, om det rättsliga efterspelet till Göteborgskravallerna.

Dagens Berlinläsning II

2 augusti, 2010

I Berlins Zoo intill en bassäng med en levande sjöelefant, står ett märkligt vitrinskåp. I det ligger alla föremål som hittades i magen på sjöelefanten Roger som dog den 21 augusti 1961, närmare bestämt:

en rosa cigarettändare, fyra glasspinnar (av trä), en pudelformad metallbrosch, en ölöppnare, ett armband (förmodligen i silver), ett hårspänne, en blyertspenna, en vattenpistol av plast, en platskniv, ett par solglasögon, ett halsband, en metallfjäder (liten), en gummiring, en fallskärm (leksaks-), en metallkedja (ca 40 cm), fyra spikar (långa), en grön plastbil, en metallkam, ett rockmärke av plast, en liten docka, en ölburk (pilsner, 33 cl) en tändsticksask, en barnsandal, en kompass, en bilnyckel, fyra mynt, en kniv med träskaft, en napp, en nyckelknippa (5 nycklar), ett hänglås, ett syetui av plast.

Okej, nu handlar Dubravka Ugrešićs bok Den ovillkorliga kapitulationens museum kanske inte framför allt om Berlin även om flera kapitel utgår därifrån och exilen i Berlin är en av de punkter som boken kretsar kring. Det var dessutom i ett kylslaget Berlin i vintras som Meira tipsade mig om boken. Hon berättade att hon besökt Berlin Zoo för första gången efter att ha läst inledningen till Ugrešićs bok ovan och visst blir jag också sugen på att besöka stadens Zoo för att bevittna denna samling aparta och av slumpen sammanförda föremål. Ugrešićs rör sig i boken fram och tillbaka i tiden, mellan Berlin och sin gamla hemstad Zagreb, mellan moderns födelseort Varna i Bulgarien, och andra städer i Europa och USA. Det handlar om minnesskapandets bräcklighet och godtycklighet och om skapandet av den egna biografin, via barndomsminnen, bleknande fotografier och fotoalbum som ständigt sorteras och kategoriseras om. Trots att kriget i Jugoslavien inte beskrivs explicit särskilt ofta ligger det, med sina nya geografiska och mänskliga gränsdragningar och människor tvingade på flykt, hela tiden där i bakgrunden. Så snarare än att bara vara en läsning om Berlin, rör sig Den ovillkorliga kapitulationens museum fram och tillbaka i Europa och den europeiska historien och jag blir sugen på att läsa något annat av Ugrešić, som numera är bosatt i Amsterdam där också hennes Smärtans ministerium utspelar sig.